Kvinno- och genusforskningen i framtiden?

Svenska arkivinstitutioner står idag inför flera stora utmaningar. Några av de mest kritiska är kopplade till digitaliseringen av samhället, något som inte bara förändrar vad ett arkiv är och omfattar utan också underminerar inarbetade förvärvspraktiker, inte minst gällande personarkiv och sociala rörelser. Samtidigt tar sig samhällelig aktivism idag nya uttryck och former. Viktiga delar av vår tids aktivism sker genom digitala kanaler och saknar tydlig förankring i traditionella föreningar. Detta har en genomgripande betydelse för hur aktivister arbetar, för den dokumentationen de producerar och för hur denna information kan hanteras. Mot bakgrund av denna utveckling är det ytterst angeläget att arkivinstitutioner stärker bevakningen inom sina respektive områden samt tar fram rutiner för insamling och bevarande av obeständigt digitalt material.

För kvinno- och genushistoriska institutioner är utmaningar än mer komplicerade. Den av Vetenskapsrådet finansierade studien ”Genus och arkiv” (Nordenstam 2008) hade som mål att lägga grunden för utvecklandet av verktyg för att förvärva, beskriva och tillgängliggöra arkiv av kvinno- och genushistoriskt värde. Sedan dess har dock Nordenstams förslag – nya arkivportaler, nätverk och principer för katalogisering och sortering – inte fått någon uppföljning. Samtidigt ökar medvetenheten kring behovet att problematisera ”det trubbiga begreppet kvinna” (Pihl Skoog 2022). Alla institutioner som sysslar med kvinno- och genushistoriskt material står idag inför en rad brännande frågor. Hur ska arkivvärlden anpassa sig till utvecklingen inom fältet kvinno- och genushistoria, som i allt högre utsträckning lyfter fram mångfald och queerperspektiv? Vilka donationer ska de prioritera framöver för att säkerställa kvinno- och genushistorias utveckling? Hur ska förvärvsarbete bedrivas givet att vår tids aktivism i allt högre grad synliggörs och existerar i sociala mediekanaler som Facebook och X/Twitter? Denna information ägs av kommersiella aktörer samtidigt som materialet torde vara en självklar del av kvinno- och genushistoriska arkiv.

Syftet med detta nu avslutade projekt var att skapa ett nätverk bestående av forskare och kulturarvsaktörer med fokus på kvinno- och genushistoria som skulle ta ett helhetsgrepp på framtida insamling och bevarande av kvinno- och genusarkiv. Ett nätverk av detta slag, och de erfarenheter och kunskaper som det skulle generera, vore till gagn för alla aktörer som har i uppdrag att samla in arkiv för framtida forskning. Projektet hade sin bas hos KvinnSam som i egenskap av nationellt bibliotek för genusforskning, förvaltare för Sveriges kvinno- och genushistoriska arkiv och universitetsgemensam forskningsinfrastruktur, har en unik position, såväl i Sverige som internationellt. I verksamhetens mångfasetterade uppdrag ingår insamling av arkiv för att möjliggöra och främja forskning inom svensk kvinno- och genushistoria.

Projektet har avslutats och lever nu vidare genom nätverket Framtidens kvinno- och genushistoriska forskning. Läs mer om nätverket här.

Rachel Pierce (rachel.pierce@ub.gu.se)

Maria Cavallin-Aijmer (maria.cavallin@history.gu.se)

• Projekttid: 2024-2025
• Organisationstillhörighet: KvinnSam
• Finansiär: Riksarkivet, Stiftelsen Riksarkivarie Ingvar Anderssons fond
• Samarbetspartners: Kvinnohistoriskt museum, Stockholms kvinnohistoriska, Queerrörelsens arkiv och bibliotek