Historik Tidskrift för hemmet

Tidskrift för hemmet – pionjär i Norden

När Tidskrift för hemmet utkom 1859 var det en historisk händelse. Kvinnotidskriften var den första i Norden och den blev upptakten till en lång tidskriftstradition. Kvinnofrågan låg i tiden – också internationellt. I England hade den organiserade kvinnorörelsen utvecklats, där The Langham Place Group var knutpunkten under 1850- och 1860-talet. I gruppen fanns en rad kända kvinnor som Barbara Leigh Smith Bodichon, Bessie Parkes, Elizabeth Garrett, Emily Davies och många fler.¹⁴ En viktig insats var kvinnotidskriften The English Woman’s Journal, som utkom med sitt första nummer i mars 1858. Med den skapades ett forum för kvinnofrågan, "the woman’s question", debatter och förmedling av aktuell skön- och facklitteratur. Tidskriften stod på liberal grund. Kvinnofrågan var alltså en viktig fråga i engelsk press på 1850- och 1860-talen och var kopplad till idéer om progression och förändring. Med fler kvinnor i det offentliga livet skulle samhället förbättras. Därför var sociala reformer viktiga. Också i Sverige fanns det ett engagemang för att stärka kvinnors ställning i samhället vilket hörde ihop med liberalismen genombrott på 1840-talet.¹⁵ När Fredrika Bremers roman Hertha, eller en själs historia utkom 1856 blev det offentlig debatt, i vilken höga röster hördes både för och emot kvinnors myndighet. Rosalie Roos (senare gift Olivecrona) som just hemkommit från en längre utlandsvistelse i Amerika, där hon arbetat som lärarinna bl.a., försvarade Bremers roman i Aftonbladet under titeln "En ropande röst i öknen" våren 1857. Vid samma tid 1857 lades en motion fram i riksdagen om ogift kvinnas myndighet och förbättrade utbildningsmöjligheter, vilken emellertid avslogs. Först efter domslut kunde en ogift kvinna över 25 år bli myndig år 1858. Debatten om kvinnans ställning i samhället var brännbar.

Idén till att starta en kvinnotidskrift i Sverige finner man i en artikelserie som publicerades nyåret 1857/58 under signaturen "Din redlige vän K", i den konservativa tidningen Svenska Tidningen. Dagligt allehanda i Stockholm. Artikeln pläderade för vikten av en tidskrift av och för och om kvinnor.

"En dylik tidskrift, utgifven af svenskorna för svenskorna, med det vackra målet ständigt för ögonen att upplysa och ge upplysning, förädla och förädlas, glädja och glädjas, med ett ord gifva af varmt hjerta och taga emot med glad erkänsla, skulle enligt min öfvertygelse just bli en sådan förberedande kurs, som svenskan behöfde för att göra sig till tankarne myndig, innan hon blir det till handlingarne [...]." ¹⁶

Vad den svenska kvinnan behövde innan hon kunde bli lagstadgat myndig, enligt artikelförfattaren, var med andra ord tid, medel och ett forum att kunna verka i.¹⁷ Pennan bakom artikeln var Sophie Leijonhufvud (senare gift Adlersparre).

Sophie Adlersparre hade ambitioner. Hon ville utge en tidskrift för kvinnor men hon behövde stöd och hon ville inte bli offentligt avslöjad med sitt namn. Därför skrev hon artikeln under pseudonym och därför kontaktade hon sin väninna Rosalie Olivecrona brevledes och frågade vad hon tyckte om artikelförslaget i tidningen. Med list och lust övertygade hon Olivecrona om att det var ett viktigt projekt och att de två kunde göra detta tillsammans och själva vara redaktörer. De två väninnorna kände varandra sedan en tid tillbaka och var båda driftiga adelskvinnor. De behärskade flera språk, hade breda kontaktnät och ekonomiska möjligheter. Rosalie hade just givit ut en diktsamling under pseudonym och var nygift med Knut Olivecrona, professor i juridik, styvmor åt flera barn och hade flyttat till Uppsala, Sophie försörjde sig bland annat på översättningar från engelska och bodde med sin mor i Stockholm. Utan att Leijonhufvud avslöjade att det var hon som låg bakom signaturen "Din redlige vän K" inledde vännerna ett samarbete och kunde i april 1859 trycka upp en anmälan, dvs. ett slags reklammeddelande i 500 exemplar om den kommande tidskriften med möjlighet att teckna en prenumeration som spreds till vänner och bekanta men också till en lärokurs för fruntimmer som fanns i Stockholm och till hovet. Anmälan inleddes med orden "Gif mig en stor tanke, att jag må värma mig och dö".¹⁸ Betoningen på intellektuell verksamhet fanns redan i anmälan liksom i den tidigare artikeln och syftet med tidskriften var att verka för kvinnors bildning. Det handlade om "att utveckla tankens krafter, att bilda omdömet, rikta vetandet och befordra sjelfstudier."¹⁹ Tidskriften skulle bli en "själens högskola", långt innan kvinnor fick studera vid universitet och högskolor.

I juni 1859 utkom det första häftet av Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska qvinnan. Tidskriften publicerades anonymt under de tre första årgångarna. Den utkom med två häften 1859 och därefter med fyra häften per år. Den kostade 1 Riksdaler Banko och hade en upplaga mellan 1000 och 3000 exemplar. Tidskrift för hemmet innehöll inga bilder, var satt i oktavformat och hade olika färger på omslaget, grönt, blått, rött och gult. Tidskriften vände sig till en borgerlig och adlig läsekrets. På omslaget på första häftet fanns prenumeranterna förtecknade och överst stod kungligheterna: "H. M. DROTTNINGEN, H. K. H. KRONPRINSEN REGENTEN, H. K. H. KRONPRINSESSAN, H. K. H. PRINS AUGUST, H. K. H. KRONPRINSESSAN EUGENIE". De flesta prenumeranter var kvinnor med titlar som "Friherinna", "Grevinna", "Prostinna", "Landshöfdingska", "Professorska", "Fru", "Fröken" etc. Beteckningarna är tydliga klass- och könsmarkörer. De anger kungahus, adel, makens yrke och kvinnans civilstånd. Några få prenumeranter var män.

Tidskrift för hemmet blev den oorganiserade kvinnorörelsens viktigaste organ. Här finns från dess första häfte artiklar om kvinnors bildning och arbete, som programartikeln "Om behofvet af intellektuell uppfostran för Qvinnan". I denna pläderar Olivecrona för kvinnors rätt till bildning och intellektuell utveckling. Den bärande idén är att kvinnor och män i egenskap av människor bör få möjligheter att uppnå en individuell fullkomlighet, som är instiftad av Gud.²⁰ Kvinnan är alltså inte skapad att vara underordnad mannen. Det finns en tydlig progressionstanke att samhället går framåt om kvinnor också får möjlighet till själslig utveckling.

I Tidskrift för hemmet finns det många exempel på artiklar om utbildningsfrågor och arbete för kvinnor. Tidskriften var en del av det liberala upplysningsprojektet. Kvinnors speciella förmågor lyfts fram men det framhålls att kvinnor är människor med individuella rättigheter. Det individualistiska perspektivet har rötter i den engelska liberalismen med John Stuart Mill i spetsen och det var framförallt Adlersparre som drev denna linje.²¹ Från 1868 var Adlersparre ensam redaktör. Ett exempel då Tidskrift för hemmet fungerade opinionsbildande var i mitten av 1870-talet, då den amerikanske läkaren Edward Clarkes bok Sex in Education; or, a Fair Chance för the Girls (1873) var i hetluften. I denna drev Clarke tesen att kvinnor som överansträngde sig intellektuellt kunde bli "masculine in nature, or hermaphodite in mind." Clarke argumenterade med stor frenesi mot kvinnors (ut)bildning och kvinnofrågan utifrån huvudsakligen biologistiska argument. Tidskrift för hemmet införde en lång motartikel "Om könens betydelse i afseende på den intellektuella uppfostran" (1875), publicerad under pseudonymen "Sanningssökaren", troligen Adlersparre själv.

"Men så länge samma lidanden besvära qvinnor, som ej kunna beskyllas för att genom studier ha ådragit sig detsamma; så länge andra möjligen medverkande orsaker till dessa sjukdomsfall lemnas opåaktade; så länge tusentals qvinnor utgå från gymnasierna utan men af den der utöfvade hjernverksamheten; så länge torde också frågan om den qvinliga organismens olämplighet för en sådan verksamhet få anses outredd, och de slutsatser, till hvilka dr Clarke kommit, temligen lösliga och tvifvelaktiga."²²

Att Tidskrift för hemmet förde fram skarpsinnig kritik mot Clarkes idéer visar att det fanns motstånd mot det biologistiska synsättet i en tid då detta synsätt var starkt bland vetenskapsmännen. Tidskrift för hemmet deltog således i de intellektuella och politiska samtalen och blev en viktig motvikt.

Kvinnors bildning var en central punkt i Tidskrift för hemmet, där ordet hem skall betraktas metaforiskt som en bild av samhällets mitt. Undertiteln var däremot "tillegnad den svenska qvinnan". Titeln var en kompromisslösning, där Olivecrona ville betona den kvinnliga läsekretsen som skulle vara "fruntimren" och i hemmen fanns ju, som det står i ett brev "skapelsens herrar" och man skulle därmed kunna tro att vi "anses önska bilda och förbättra äfven dem".²³ Men Adlersparre ville ha förändring och i denna inkluderas också mannen, vilket är viktigt, också i senare kvinnotidskrifter. Tidskrift för hemmet var något nytt. Den var inte en familjetidskrift, inte heller en akademisk tidskrift utan en kvinnotidskrift, där hem i titeln åsyftar samhället i stort. Tidskriften blev central genom att fokusera på frågor rörande kvinnors ställning i samhället och på kultur- och litteraturförmedling. Tidskriften blev ett forum där dessa idéer kunde diskuteras, presenteras och omsättas. Den hade borgerligt, kristna och liberala värderingar. Den var reformvänlig och pläderade för en successiv social förändring. Det handlade om intellektuell bildning och moralisk utveckling och den ställde krav på frihet för kvinnor, rättvisa och jämlikhet.

I Tidskrift för hemmet finns åtskilliga diskussioner om lagförslag (t.ex. om den gifta kvinnans äganderätt 1874 och om gifta makars äganderätt 1883) och rapporter från utländska möten och händelser. Ett exempel är rapporter från världsutställningen i Wien 1873, där ett viktigt bidrag från Sverige var en bibliografi över kvinnliga svenska författare som först publicerades i Tidskrift för hemmet 1873:6 under namnet "En förteckning öfver svenska qvinnors skrifter. (Bibliografiskt försök af tvänne damer)". Den är en guldgruva för kommande forskare. I Tidskrift för hemmet finns artiklar om kvinnofrågor som t ex "Några ord om kvinnan och arbetet", "Om kvinnans självförsörjning", "Några ord om flickors uppfostran" men också ett stort material om kultur, som åtskilliga författarporträtt, biografiska skisser, litteraturkritik, poesi, kåserande berättelser och mönster för handarbete etc.

Tidskrift för hemmet hade två engelska förebilder, familjetidskriften Household Words som redaktörerna kände till och kvinnotidskriften The English Woman’s Journal som de får förmedlad genom Knut Olivecrona i början av 1860-talet. Också i denna finns en "Notices of Books" vilken i Tidskrift för hemmet heter "Nytt från vår bokhylla", där framför allt facklitteratur anmäls men också avdelningen "Vår lektyr". Under tidskriftens första period fram till 1867 är det mest facklitteratur som uppmärksammas i tidskriften, medan skönlitteraturen får en alltmer framträdande plats åren därefter. Denna uppgift är främst Sophie Adlersparres men efterhand bidrar också andra skribenter som Eva Fryxell. Ingen av dem undertecknar med sitt eget namn. Adlersparre (som under de första åren var ogift och hette Leijonhufvud) använde en rad olika pseudonymer och signaturer som Esselde (av S. L-d), Reader, Keiner för artiklar om litteratur men också andra som "En gammal pianist", S., L-d, etc och Rosalie Olivecrona L.S., -ra, S-a, St etc. Eva Fryxell skriver under pseudonymen Emund Gammal.

Tidskrift för hemmet innehöll en omfattande litteraturbevakning och frågor som rörde kvinnors utbildning och samhällsmoral. Vad beträffar sedlighetsfrågan ställde sig Adlersparre för en sexualmoral som förfäktade trohet inom äktenskapet, och sexuell avhållsamhet före äktenskapet. (se diskussionen i Framåt nedan). Tidskriften stod på kristen grund.

Åtskilliga skribenter medverkade under årens lopp. Adlersparre, Olivecrona, Fryxell, Lawrence Heap Åberg, Olof Eneroth, Tekla Knös, Jenny Rossander, den norska författaren Magdalene Thoresen, den danska politikern Fredrik Bajer, Oscar Stackelberg [pseudonym Olof Stig], Gerda, Victoria Benedictsson [pseudonym Ernst Ahlgren], Alfhild Agrell etc.

Precis som för många senare tidskrifter var ekonomin ett återkommande bekymmer. Det kostade pengar med tryckning, arvode till skribenterna och porto för försändelser och brev mellan Stockholm och Uppsala. Redaktionen var i redaktörernas hem. Tidskriften blev väl mottagen och upplagan var från 930 exemplar (första häftet) till 1220 exemplar 1860, vilket var mycket högt för denna tid. Men ekonomin sviktade och Adlersparre, som från 1868 var ensam redaktör, vände sig till den övriga Norden. Dels byttes undertiteln till "tillegnad Nordens qvinnor", dels värvades fler skribenter från de nordiska länderna. När tidskriften fick ekonomiska bekymmer på 1870-talet knöts den till Handarbetets vänner, en organisation som Adlersparre grundat 1874, och tidskriften förmedlade föreningens årsberättelser. Runt 1878 sviktade prenumerationsstocken ytterligare och frågan uppkom om man skulle bilda ett förbund som också skulle kunna bära tidskriften. I sista årgångarna av Tidskrift för hemmet finns meddelande från Fredrika-Bremer–Förbundet, vilket var ett förbund som grundats av Sophie Adlersparre 1884.

Med Tidskrift för hemmet skapade redaktörerna Adlersparre och Olivecrona en viktig arena för kvinnor i en tid då kvinnorna inte var myndiga eller kunde vara verksamma i offentliga organ. På så vis blev tidskrifter en plats, där gränserna mellan den privata och offentliga sfären överskreds. Den engelska studien Gender and the Victorian Periodical Press (2003) formulerar problematiken: "The periodical press, offering a liminal space between public and private domains, was a critical mediating agent between these two worlds." ²⁴